Annons

Annons

Sophie, 17 år: Därför skadade jag mig själv



När ångesten blir för stor väljer många tjejer att skada sig själva. FRIDA har pratat med Sophie som under flera års tid har skurit sig själv för att dämpa sin inre smärta.

Självskadebeteende. Ett ord som kan innebära många olika saker, som till exempel att skicka nakenbilder, ha sex för att få bekräftelse, svälta sig och utveckla en ätstörning, eller att skada sig fysiskt med till exempel rakblad. Vad som ligger bakom beteendet är olika från person till person.

Annons

– För någon kan det vara ett sätt att få andra att fatta hur dåligt du mår, när man inte tycker att de har lyssnat riktigt på andra signaler. För den som hållit på länge med självskadebeteende kan det vara nästan som ett beroende, som man tar till för att hantera ångestkänslor. Men det är inte något bra sätt att hantera ångest på, säger Jenny Klefbom, legitimerad psykolog.

En vanlig uppfattning är att självskadebeteenden ofta är ett rop på hjälp eller ett försök att ta sitt liv. Men så är inte fallet menar Jenny.
– Ett rop på hjälp kan det vara för vissa, och självskadebeteenden bottnar ofta i någon slags känsla av att man ”inte orkar längre”. Men när psykologer har intervjuat personer som skadar sig själva så har det visat sig att väldigt få gör det för att faktiskt ta sitt liv. Vi kan snarare se självskadebeteenden som ett sätt att orka leva vidare, trots stor ångest.

Sophie, 17 år, har haft ett självskadebeteende sedan hon gick i fjärde klass.
– Självskadebeteendet började med att jag rev mig själv men det övergick ganska snart till att skära mig. Det var inga stora sår men att jag som 10-åring ens fick tanken att skada mig själv skrämmer mig än idag. Jag vet inte ens vart jag fick idén ifrån, säger Sophie.

Hon tror att det bottnade i att hon inte kände sig sedd av lärare eller klasskompisar.
– Jag var bara ett litet barn när jag började skada mig själv. Jag kände att jag inte hade kontroll över mig själv och mina känslor. Nu när jag tänker tillbaka tror jag främst att det var en enorm ensamhet, som att ingen såg mig eller ville vara med mig.

Sophie minns särskilt en gång då hon kände sig illa behandlad av en fritidspedagog och känslorna tog över. Hon hittade något vasst och gick in och skar sig på toaletten.
– Jag kände en känsla av kontroll, även om jag inte hade kontroll så fick jag den känslan. Jag kunde bestämma vad jag skulle känna, nämligen smärta.

Att berätta för någon om hur hon mådde var uteslutet, och att säga till föräldrarna att deras dotter skar sig fanns inte på kartan för Sophie.
– Jag tror att mina föräldrar märkte att något var fel men inte vågade “väcka björnen som sov”, så de förnekade det omedvetet. Jag var ofta väldigt ledsen, frustrerad och arg, all den frustration tog jag ut på mina föräldrar och det blev ofta bråk hemma. Jag gjorde fel som tog ut känslorna på dem och de gjorde fel i hur de hanterade det. Ilska mot ilska.

Samtidigt som hon kände en befrielse av att ha kontroll så blev hon rädd för sig själv.
– Rädd för vad jag var kapabel till att göra. Tänk om jag kommer skada andra lika mycket som jag skadar mig själv? När jag sett blodet rinna längst med min arm har jag tänkt “vad fan håller jag på med?”. Trots att jag haft det här beteendet i flera år så kan jag inte under mina glada stunder förstå varför jag gjort så mot mig själv.

Nu har Sophie inte skadat sig själv på över ett år.
– Under sex års tid skadade jag mig själv. Fortfarande när jag mår dåligt och får ångest finns tanken där och jag får då och då ett återfall. Det kan vara allt från att riva mig själv, skära mig eller spy upp maten jag ätit.

Hon säger att det är väldigt svårt att sluta, men att det går.
– Att sluta med ett kontinuerligt självskadebeteende är en kamp. Trots att du egentligen inte vill och vet att det gör ont så kan du inte sluta. Det är en trygghet för du har kontrollen. Att hitta motivationen och orken att sluta med det krävdes och krävs mycket. Det är svårt att komma till insikt med att det du gör är fel, men när du gör det då är du halvvägs framme.

Om du känner igen dig i Sophies berättelse, skadar dig själv och samtidigt känner att det leder till att ångesten lindras för stunden så behöver du hjälp för att sluta. Psykologen Jenny ger tips på hur du ska tänka för att kunna sluta skada dig själv.
– Det är så att människor fortsätter att göra sådant som känns bra, men då glömmer de bort vilka väldigt negativa konsekvenser som självskadebeteenden kan få på längre sikt. För att kunna sluta skada sig själv så krävs det dels att du är väldigt beslutsam och står emot impulserna. Det är också ofta bra att ha en plan för vad du kan göra i stället, när önskningarna om att skada sig dyker upp.

Att må dåligt syns ofta inte utanpå och många som lider av självskadebeteende är precis som Sophie väldigt bra på att dölja det. Om du misstänker att en kompis skadar sig själv måste du därför agera.

– Då måste du slå larm till någon vuxen, till exempel skolsköterskan. Det är ett väldigt riskfyllt beteende att skada sig själv, dels för att personen riskerar att få allvarliga skador, och dels för att det skapar ärr som hen sedan får leva med resten av livet. Därför är det väldigt viktigt att din kompis får upp ögonen för att det finns möjligheter att må bättre på andra sätt än genom att skada sig själv.

Läs också:
Sju saker du borde göra om du får ångest
Serien 13 reasons why har fått fler att söka hjälp för psykisk ohälsa
Therese Lindgren hjälptes av terapi: ”Det bästa jag har gjort”

Följ FRIDA på Facebook, Youtube, Twitter, Instagram och Snapchat för att inte missa något.

Foto: IBL, Privat

Annons
Annons


Annons




Laddar