Annons

Annons

FRIDA-Sara om komplexen: ”Finnarna styrde vad jag hade på mig”



Annons


Finnar i ansiktet känns accepterat, men finnar på armarna… det såg jag bara som äckligt. FRIDAs Sara Jergard berättar om hur acnen bestämde vad hon hade på sig.

Precis som för många andra slog puberteten till för mig under mellan- och högstadiet. Min panna pryddes mer av finnar än slät hud och jag hade ingen aning om hur jag skulle dölja dem. Så jag låt dem helt enkelt vara. Men finnarna i pannan kunde jag ändå acceptera, eftersom så många andra också led av acne i skolan. Det som blev mitt problem var när de där röda prickarna även började ploppa upp på min rygg och överarmar under gymnasiet.

Finnar i ansiktet känns betydligt mer accepterat, men finnar på armarna… det såg jag bara som äckligt. Jag som annars älskade att ha på mig linnen och t-shirts började helt plötsligt föredra en långärmad tröja. Gymnasietiden bestod till stor del av en sjal knuten runt halsen. Nu i efterhand undrar jag om jag hade det för att det var trendigt eller om det var för att täcka finnarna som även kunde dyka upp på bröstet?

”Jag kände mig äcklig”

Jag dolde finnarna på min kropp för att jag kände mig äcklig. Jag ville inte att någon skulle ta på min arm och känna knotter under deras händer. Och jag hörde ju vad folk sa om andra som hade finnar på ryggen. Det var ju så ”äckligt”, och ”euw!!!”. Skulle jag få höra samma sak om jag använde linne? Sommaren och att vistas i bikini var en hatkärlek. Jag hatade att finnarna skulle synas, men älskade det faktum att de torkade ut mer under de varmare månaderna.

Jag har fortfarande lite acne på ryggen och armarna. Men aldrig någonsin har någon som sett mig naken kommenterat eller ens tittat på det. När jag berättade för mina bästa vänner om mitt komplex var deras reaktion ”va, vi har inte ens tänkt på att du har finnar där”. Komplexet satt i mitt huvud och jag förstorade de små prickarna på min kropp till decimeterstora, variga vårtor som var giftiga. Varför?

Läs också: Sex sanningar och myter om finnar

Idag skulle jag inte låta ett komplex styra vad jag ska ha på mig, känna mig eller må. Jag är inte tjejen med finnar eller som är äcklig eller ful. Jag är jag, Sara. Jag gillar hur jag ser ut, inte för att jag tycker att jag är supersnygg utan för det är det som gör mig till jag. Varför ska jag gå runt och klanka ner på detaljer på mig själv när helheten är fantastisk? Och om jag inte ska göra det, varför ska ni?

Fler krönikor:
FRIDA-Terese: Det är dags att du börjar gilla dig själv
Näthatet mot Nellie Berntsson: Skäms ni inte?
Bra betyg gör dig inte till en bättre människa

Hit kan du vända dig om du behöver hjälp:
Skolkuratorn
Vårdcentralen
Frisk & Fri
Barn- och ungdomspsykiatrin
BRIS
Ungdomsmottagningen

Krönikan är en del av FRIDAs kampanj #jaggillarmig – för bättre självkänsla bland tonårstjejer. Delta du också genom att använda hashtaggen #jaggillarmig i sociala medier. Vill du berätta din historia? Mejla terese.allert@fridaforlag.se.


Annons

Annons



Laddar