Har det hänt er att någon annan försöker ändra sin personlighet etc för att på nåt sätt.. efterlikna er? Så fort jag lär känna någon (främst händer det över nätet) så ändrar de sin personlighet/attityd och blir likadana som mig. En del säger att "det är väl smickrande att de vill vara som du" men NEJ, det är det inte. Jag tycker det är oerhört lessamt när folk jag tyckt om att snacka/umgås med kopierar hela min identitet av någon anledning. Jag vet inte ens varför. Jag har väl en ganska "hård" personlighet, är frispråkig, älskar tatueringar och är oftast väldigt ärlig med vad jag tycker. De jag pratar med är oftast typ motsatser, både till personlighet och utseende, men ändå ska de försöka vara någon de inte är. Jag tycker det är jobbigt när folk inte vågar vara unika. Vad ska jag säga till dessa personer när det händer för att få det att sluta? Utan att göra mig osams med dem. :/

Nä. Jag skulle tyckt de va kul.

ja , det händer mig ganska ofta.
riktig jobbig faktist

Nej, det har faktiskt aldrig hänt. Bortsett från att en del börjar använda vissa uttryck som jag använder, men det är ju naturligt. Det gör jag med - börjar använda andras uttryck - utan att liksom tänka på det.

man blir ju som man umgås, men nej har inte hänt mig.

men jag brukar iofs ta upp väldigt mycket plats så jag kör liksom över de som inte är som mig så det kanske händer även fast jag inte märker av det. vet att många brukar vara med pratglada när jag är med eftersom det sällan bli pinsam tystnad då.

Ja vissa uttryck brukar jag också börja använda om folk runtom mig använder dem. Men jag skulle aldrig ändra hela mig helt bara för att likna någon annan. Men jag läste någon annanstans att det är rätt vanligt att blygare personer ser upp till de mer självsäkra, och därför försöker bli mer som de.

Ja det har hänt mig, har en kompis som verkar väldigt osäker i sig själv och tar efter alla sina vänner. Till en början trodde jag det bara var en slump att hon uttryckte sig som mig, kopierade liksom meningar rakt av som jag sagt i ett tidigare tillfälle, formulerade blogginlägg som jag gör, skrev om samma saker, ibland hade likadana klädesplagg och betedde sig som mig, sånt kan ju hända när man umgås mycket. Nu förstår jag att det inte är en slump då det pågått i år och hon tar efter alla hon börjar umgås med.

Tycker nästan lite synd om henne. Får intrycket av att hon inte vet hur hon ska vara, inte hittat sig själv. Jag håller med dig, man tar det inte som en komplimang att någon vill vara som en. Det blir bara jobbigt efter ett tag.

^
Skönt att någon mer vet hur det egentligen är. Möts av så många som påstår att de bara skulle bli smickrade. Om de som säger så skulle vara med om det tror jag de skulle få samma uppfattning som oss.