Oj, insåg idag att jag inte varit inloggad här på 3-4 dagar... Haha. Antar att jag inte tänkt så mycket på det nu sen skolstarten och för att jag varit så trött. Har i alla fall ett nytt kapitel här nu :) ! Hade tänkt skriva klart och lägga upp det igår, men istället så blev det att åka till Holmsjö som ligger 1 ½ mil från Vännäs istället för att träffa mina kusiner som är på besök där från Stockholm! Men, som tur var så hade jag inget för mig idag - så here ya go! Hoppas ni gillar det... Och, som jag sagt i andra kapitel, ber om ursäkt i förväg ifall det finns några stavfel i kapitlet.

xoxo, drea.



Chapter 8: Make it right.

Mirella stod framför sin soffa och tittade mot Sandra som låg nedbäddad där och sov djupt. Det här var tredje natten som hon sovit hemma hos Mirella och inte tagit ett enda steg utanför lägenheten heller. Hon suckade djupt. Stackars Sandra... Hon visste verkligen inte hur hon skulle bära sig åt nu när hon fått veta sanningen om Kevin. Det var ju tur att han inte var otrogen, men en dotter!? Liksom... Varför hade han inte haft något mod att berätta om det för Sandra redan förra året då han fått reda på det själv? Då hade ju hon förmodligen inte legat här just nu, sårad över att hennes make ljugit för henne under helt år. Mirella tittade mot henne en sista gång innan hon tog sina nycklar och lämnade lägenheten.
- Mirella! Ropade någon, så fort hon stigit ut. Mirella låste snabbt och vände sig om.
- Nick! Hej...
- Vars har du varit? Vi har knappt hunnit ses på jobbet, och när du är hemma så är du alltid upptagen. Du har väl inte förlorat intresse för mig?
- Va? Nej! Hahaha, men herre gud Nick, nej. Du vet att jag fortfarande tycker om dig lika mycket som jag gjort innan. Det är bara det att Sandra har blivit inneboende hos mig sen... Ja, du vet. Och jag har bara varit där för henne helt enkelt. Hon behöver mig.
- Jo det är ju klart. Men hon behöver väl inte dig ikväll?
- Vad menar du med det?
Nick log lite mystiskt.
- Tja, vi har ju varit tillsammans i en hel månad idag, och jag tänkte att vi skulle ut och fira det ikväll...
Mirella la en hand för sin panna.
- Är det idag!? Men nej... Hur kan jag vara så dum och glömma bort det? Nick! Förlåt. Klart jag ska följa med dig ut ikväll då.
- Är du verkligen säker på det? Jag tänkte Sandra, hon kanske...
- Sandra behöver inte mig ikväll, avbröt Mirella. Hon är en vuxen kvinna. Hon klarar sig. Jag kan hyra en film åt henne och köpa glass. Det brukar funka i de flesta fallen.
- Bra. Du är väl på väg till jobbet nu?
- Klart, vars annars? Svarade Mirella och höjde antydande upp sin portfolio i luften. Nick skrattade sitt underbara skratt och kysste henne snabbt, innan han la sin hand på hennes rygg och ledde henne mot bilen.
- Bra, då kan vi samåka och planera för ikväll.

Aida satt helt avslappnat i en utav solstolarna utanför sin lägenhet. Hon njöt utav det varma vädret och bläddrade igenom en tidning. Hon läste om och om igen en artikel angående en open mic night på ett café i närheten som skulle vara om två veckor. Skulle hon eller skulle hon inte våga gå dit och uppträda? Hon hade ju trots allt kommit hit till Los Angeles för att försöka bli någon inom musikbranschen, och det där kunde faktiskt vara en början. Vem visste vem som skulle kunna befinna sig i den publiken just då? Aida log lite för sig själv och drömde sig bort för ett tag. Hon avbröts dock senare då hon såg hur en mörkhårig kille, ganska lik Joe, gå med snabba steg mot lägenheten bredvid hennes. Han stannade av där och började knacka irriterat.
- Sandra! Nästan skrek han. Jag vet att du är därinne.
Ingen öppnade dörren. Han fortsatte knacka, men då ingen svarat efter en minut så försökte han se in i lägenheten genom fönstret.
- Snälla Sandra, upprepade han och fortsatte knacka. Han suckade frustrerat och lutade sig mot dörren. Aida tittade mot honom ett tag, innan hon reste sig upp och gick fram till honom.
- Är du okej? Frågade hon. Killen tittade mot henne med en blick som var svår att tolka.
- Nej! Min fru vägrar prata med mig och jag har inte sovit en blund sen i tisdags! Kallar du det okej?
- Nej, nej, nej... Förlåt om jag frågade.
- Du behöver inte be om ursäkt, suckade han. Förlåt för att jag skrek åt dig. Det är inte så lätt för mig att hålla humöret på topp när min fru vägrar prata med mig.
- Det gör inget... Jag förstår hur det måste kännas för dig.
- Mm... Men jag ska inte störa längre, hon kommer ändå aldrig öppna.
Aida vände sig om när Kevin gick iväg. Plötsligt så såg hon hur någonting rörde till i gardinerna. Det var förmodligen Sandra som såg till att Kevin hade gått. Hon tyckte synd om bägge två, även om hon inte hade någon liten aning om vad som egentligen hade hänt mellan dem. Hon ryckte på axlarna och gick tillbaka till sin solstol.
- Aida! Tack och lov att jag hittade dig!
Hon tittade upp och såg en stressad Joe komma in på innergården.
- Varför då? Är det något som har hänt på din restaurang? frågade hon och gick fram till honom.
- Faktiskt, ja. Sammy har ställt in sitt pass nu på eftermiddagen och jag kan inte få tag på någon annan som kan ta hennes pass och det är kaos på restaurangen eftersom det är lunchrush just nu...
- Vill du att jag ska fylla in för henne eller?
- Ja! Snälla, ja tack! Om du inte har någonting annat att göra idag så kan du gärna göra det.
Aida nickade.
- Visst, varför inte. Jag har ändå ingenting bättre för mig idag så. Dessutom så har jag ju lovat att jobba lite extra.
Joe log.
- Tack. Hinner du följa med mig dit bort nu?
- Javisst... Låt mig bara ta in mina grejer först.

Senare under kvällen, efter en tuff eftermiddag, så stod Aida vid disken och funderade för sig själv. Det hade äntligen lugnat ner sig på restaurangen efter lunchrushen och även det stora besökarantalet vid middagstiden. Hon stirrade fram mot ingenting och tänkte på artikeln som hon läst tidigare idag, angående open mic night. Hon var fortfarande osäker ifall hon skulle göra det eller inte.
- Vad funderar du på?
Aida sneglade mot Joe som lutat sig mot disken bredvid henne. Han hade ett litet nyfiket leende på läpparna.
- Du minns väl när jag förklarade för dig varför jag egentligen ville flytta hit?
- Ja, du ville försöka slå igenom som sångerska...
- Precis. Och jag läste i en artikel i en tidning idag att de skulle ha en open mic night på ett café i närheten om två veckor, men jag är inte säker på om jag vill eller är redo att gå.
- Klart du ska gå om du vill satsa på musik! Vad är det som får dig att inte känna dig redo?
- Jag vill mer än gärna sjunga en egenackompanjerad låt, men varje gång jag skriver en låt så tar det bara stopp.
- Vill du ha hjälp? För ja kan hjälpa dig om du vill.
- Kan du skriva låtar?
- Du känner inte mig... Och du känner definitivt inte till mitt förflutna.
- Vad menar du med det?
Joe log och lutade sig närmre Aida och pratade med en lägre ton på rösten.
- När jag gick på High School så läste jag mycket musik... Jag sjöng, spelade gitarr, keyboard... You name it. Och jag skrev flera låtar i smyg.
- Menar du det?
- Ja! Jag kan bevisa dig det.
- Okej... Kom förbi hos mig imorgon så ska vi försöka skriva en låt tillsammans.
- Visst.
- Och när du ändå är där... Så får du gärna lära mig spela gitarr också.
Joe log ännu mer och nickade.
- Deal.

Dag ett avklarad ... Slutade tack och lov tjugo över elva idag. Jag känner mig dock redan helt slutkörd och jag vill gå och lägga mig redan nu. Det var ett mirakel att jag lyckades ta mig upp vid kvart i sju imorse, haha!
Imorgon så ska jag ha min första lektion i Psykologi, Filosofi och Internationella Relationer!! Är faktiskt lite exalterad eftersom jag aldrig haft den ämnena förr :D

Nu ska jag i varje fall krypa ned i sängen och glo på Big Brother USA. :) Blir väl sängen tidigt ikväll, mina ögonlock känns ovanligt tunga ikväll.

Okej, det var tänkt att ett kapitel skulle dyka upp idag... Men nej. Sorry. Jag jobbar på det och kan kanske lova att ett blir publicerat senare i veckan.

Annars, som ni ser i rubriken, så är det dags att återvända till skolan igen. Imorgon så blir det att inta Liljaskolan igen och fortsätta med studierna. Förhoppningsvis så kanske vi får ta det lugnt i början innan hårdjobbet sätts igång igen. Har förberett mig lite grann och även fixat frisyren. Klippte det lite kortare idag och har färgat det mörkare :) Får se hur resultatet ser ut när håret hunnit torka.

I övrigt så har det varit ett helt underbart sommarlov! :) Tråkigt nog så är det mitt sista sommarlov överhuvudtaget eftersom nästa sommar så kommer jag ha tagit studenten och söka jobb. Tiden har gått snabbt... Hmpf. Nu ska jag i alla fall kika på Time Out :) Hoppas ni har haft bra sommarlov! xoxo, drea.

Och här har vi nästa kapitel då! OCH GLÖM INTE ATT GÄRNA LÄSA ONESHOTEN SOM JAG PUBLICERADE INNAN :) Det är självklart frivilligt, men det skulle vara kul om du gjorde det :) Anyways, har inte så mycket att säga... Ska försöka att skynda mig med nästa kapitel så snabbt jag bara kan! Här har ni i alla fall det splitter nya kapitlet... Jag ursäktar mig i förväg ifall det finns stavfel, etc...

xoxo, drea.


Chapter 7: The truth.

Sandra stirrade mot huset länge. Mirella tittade oroligt mot henne.
- Sandra, är du okej? Frågade hon. Inget svar. De bara satt där i tystnad i flera minuter. Tillslut så drog Sandra helt plötsligt av sig sitt bälte och öppnade bildörren.
- Vänta, vad ska du göra!?
Sandra svarade fortfarande inte Mirella, utan började bestämt gå mot huset. Mirella hann springa ikapp henne och tog tag i hennes arm.
- Vad håller du på med Sandra!? Du kan inte gå dit, då vet han att du följt efter honom, försökte Mirella. Sandra stötte bort sin arm ur Mirellas grepp och tittade mot henne med tårar i ögonen.
- Vad spelar det för roll? Svarade hon med en förtvivlad röst. Min make är förmodligen otrogen mot mig med en annan tjej just nu inne i det där huset, fortsatte hon och pekade mot det hus som Kevin befann sig i nu.
- Jag förstår det, men det är bäst att vi åker nu, för din egen skull.
Sandra tog ett djupt andetag och tittade upp mot himlen och nickade för sig själv.
- Du har rätt.
Hon gick tillbaka till bilen igen och Mirella tittade lättat efter henne.

Aida och Zac satt inne i Aidas lägenhet. Efter en trevlig middag så hade de åkt tillbaka till lägenhetskomplexet, och Aida bjöd in Zac för en kopp kaffe hemma hos henne.
- Jag gillar vad du har gjort härinne, sa Zac och såg sig om.
- Har du varit i den här lägenheten innan eller? Frågade Aida. Zac nickade.
- Ja. Låt oss säga att tjejen som bodde här före dig var en... Väldigt, väldigt nära vän till mig.
Aida flinade och skakade på huvudet.
- Du låg med henne, eller hur?
Zac skrattade.
- Vad får dig att tro det?
Aida gav honom en menande blick.
- Okej, du har rätt. Men till mitt försvar så hände det bara en gång, och efter det så ignorerade hon mig.
- Varför då?
- Ingen aning. Men hon hade väl säkert sina anledningar... Men nu ska vi inte tänka på det. Vad sägs om båtresan nu i helgen? Exalterad?
- Ja just det... Båtresan, svarade Aida. Jag glömde säga det, men jag kan inte följa med.
- Varför då? Har jag sagt något olämpligt ikväll eller?
Aida skakade på huvudet.
- Nej, jag kom på att jag måste jobba i helgen. Jag lovade Joe.
- Jag kan prata med honom om du vill?
- Nej, nej, nej. Det här är mellan honom och mig. Jag har redan hunnit fått ta ledigt på tok för mycket under de senaste veckorna jag jobbat där. Men vi kan väl göra det någon annan gång istället kanske?
- Javisst. Det ska väl fungera.
- Bra, svarade Aida och log. Zac reste sig upp.
- Jag måste i alla fall gå nu. Man vet aldrig när jobbet kallar...
- Sant. Jag följer dig till dörren.
De gick under tystnad till ytterdörren. Zac öppnade den.
- Jag hade trevligt ikväll Aida. Jag hoppas vi kan göra om det igen snart.
- Definitivt.
De log kort mot varandra, innan Zac lutade sig fram mot henne. Aida vände på ansiktet så att han kysste henne på kinden istället för läpparna. Det var för tidigt för henne att gå sådär långt. Speciellt efter den förhastade kyssen med Kyle.
- Vi ses Zac, sa hon och stängde dörren. Aida tog ett djupt andetag och gick till köket igen. Hon skulle inte falla offer för honom lika snabbt som de andra. De får gå sakta fram och se hur länge han står ut. Klarar han av sig länge så ska hon öppna upp sig mer.

Mirella låste upp sin lägenhet och slängde en snabb blick mot Sandra som gick mot sin tomma lägenhet. Hon såg helt förstörd ut och Mirella tyckte synd om henne. Kevin var ingenting annat än ett otroget svin, och hon var så redo att ta ut sin ilska på Nick som även råkade vara hans bror. Hon öppnade dörren och såg att lampan var tänd i sovrummet, antagligen för att Nick var där. Hon tog snabbt av sig sina ytterkläder och gick in dit. Japp, hon hade rätt. Han låg där och läste igenom några papper. Mirella lutade sig mot dörrkarmen och la armarna i kors.
- Så... Vad gör du då? Frågade hon. Nick tittade snabbt upp från papperna och satte sig upp tillrätta i sängen.
- Jag kollar bara igenom ett kontrakt med en utav våra klienter... svarade han och la undan dem. Vars har du varit då? Fortsatte han och klappade mot den tomma delen utav sängen för att signalera att Mirella skulle komma och sätta sig där.
- Ja och Sandra for iväg på ett litet uppdrag bara, svarade Mirella och kröp ned i sängen bredvid Nick.
- Jaså? Vad för uppdrag?
- Vi följde efter Kevin för att se vad han hade i kikaren.
- Det säger du...
Mirella skådade Nick. Hon kunde se på hans blick att han dolde någonting för henne.
- Är det någonting som du vet som inte jag vet, Nick?
- Nej.
- Näha... Så du menar alltså att du inte om att din egen bror är otrogen mot min bästa vän?
- Nej.
- Erkänn det Nick! Du visste om det!
- Ja, ja, ja! Jag visste någonting som du inte visste, men jag vet mycket väl att Kevin inte har varit otrogen mot Sandra.
- Vad menar du med det? Vi såg honom gå in till en okänd kvinnas hus. Och kvinnan stod och kramade om honom som om att de faktiskt var ett hemligt par.
- Vänta... Visst var hon brunett va?
- Ja.
- Och hon bodde i en förort? I ett gult hus?
- Precis!
Nick skrattade lättat.
- Kevin är inte otrogen. Det är bara Danielle, hans ex flickvän. De skulle inte bli tillsammans igen även om de skulle vara de sista personerna på jorden.
Mirella tittade oförstående mot Nick.
- Men om han inte är otrogen och skulle aldrig kunna vara det med henne, varför åker han hem till henne i hemlighet utan att berätta någonting för Sandra?
Nick tog ett djupt andetag.
- Lova att du inte berättar det här för Sandra? För om hon ska få höra det från någon så är det från Kevin.
- Ja, jag lovar! Berätta!
- Okej, det är så att några månader innan Kevin och Sandra blev tillsammans...

Sandra satt för sig själv inne i vardagsrummet. Alla lamporna var släckta, förutom bordslampan som stod bredvid soffan som hon satt i. Klockan var nästan tio på kvällen, och hon väntade på att Kevin skulle komma hem. Några minuter senare så såg hon hans bil parkera ute på parkering. Hon följde honom med blicken när han gick mot deras lägenhet. Han öppnade dörren och tände taklampan.
- Älskling, jag är he... började han, men tystnade då han fick syn på Sandra sitta i soffan och titta surt mot honom.
- Sandra, vad är det? Frågade Kevin chockat och stängde ytterdörren bakom sig. Sandra reste sig upp från soffan och gick fram mot Kevin. Hon tittade länge mot honom innan hon slog till honom med handflatan på hans kind.
- Aj! Varför gjorde du det där för!? Utbrast han. Sandra skakade på huvudet och brast ut i gråt.
- Ditt otrogna svin! Nästan skrek hon och började gå mot sovrummet. Kevin tog ett stadigt grepp om hennes arm och vände henne mot sig.
- Vad pratar du om? Jag har inte varit otrogen mot dig! Jag älskar dig, bara dig! Vad får dig att tro någonting sådant överhuvudtaget!?
- Jag såg dig! Jag såg åka till den där slampan.
- Danielle!? Jag har inte en affär med Danielle! Och varför följde du efter mig? Litar du inte på mig?
- Det tillhör inte hit Kevin! Varför träffar du en annan kvinna bakom min rygg utan att berätta för mig om det?
Kevin tog ett djupt andetag. Han var så illa tvungen att berätta om den hemlighet som tyngt honom det senaste året och som han fått veta några år för sent.
- Jag har en dotter...

Okej, till att börja med så tänkte jag fortsätta med att inspireras av låttexter när jag skriver oneshots. Och den här gången så fick det bli av Miley's fina låt "Stay". I rollerna ser vi Lia (Liiaaa), Nick Jonas, samt Robert Pattinson. Den här blev rätt så slarvskriven, och jag orkar/hinner inte skriva om eller ändra något, så jag hoppas ni gillar vad jag skrivit i alla fall haha ;)

xoxo, drea.


ONESHOT - STAY

Well it's good to hear your voice
I hope you're doing fine
And if you ever wonder
I'm lonely here tonight

I'm lost here in this moment
And time keeps slippin' by
And if I could have just one wish
I'd have you by my side...


Lia stod vid fönstret uppe i sin takvåning och skådade det upplysta New York. Klockan var drygt halv tio på kvällen och hon hade precis kommit hem från en utekväll med sina bästa vänner. Hon drog fram sin mobiltelefon och tittade på displayen länge, innan hon började slå in ett nummer och placerade luren mot sitt öra. Det gick fram några signaler, då någon slutligen svarade i andra änden.
- Nick Jonas.
- Hej... Det är jag.
- Lia? Hej! Hur är det? Det har väl inte hänt någonting va? Frågade Nick lite oroligt. Lia skrattade tyst.
- Nej. Jag ville bara höra din röst... Jag saknar dig.
- Jag saknar dig också. Men jag kommer hem nästa vecka, det vet du.
- Ja... Men i min värld så känns det som att du kommer hem igen om ett helt år. Jag vill ha dig. Här. Nu.
- Samma här. Men det finns inte så mycket att göra åt det.
- Sant.
- Jag måste gå nu... Vi måste skynda oss innan vi ska iväg till nästa stad. Men vi hörs imorgon?
- Absolut.
- Bra. Jag älskar dig.
- Älskar dig.
Sen blev det tyst i andra luren och det började tuta som det alltid gjorde när personen i andra änden lagt på. Lia tog ett djupt andetag och la undan mobiltelefonen. Hon älskade Nick så otroligt mycket, men ibland så kunde det vara jobbigt att älska en person som måste prioritera sitt jobb som rockstjärna först i de flesta lägena.


Oh, oh I miss you
Oh, oh I need you

I love you more than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday


Lia steg upp tidigt dagen därefter. Hon hade stämt träff med sin bästa vän Robert Pattinson redan på morgonen eftersom de brukade träffas för att äta frukost tillsammans ute innan de drog sig iväg till sina jobb. Robert var förmodligen den enda manliga vännen som hon kunde umgås så här mycket med. Men det måste nog bero på eftersom de känt varandra ända sedan Lia flyttade in i huset bredvid Roberts familjs hus när de var tonåringar. Deras föräldrar umgicks mycket vid den tiden, vilket resulterade i dem umgicks mycket och blev nära vänner. Lia var faktiskt glad över att de fortfarande var lika tight som de alltid varit och sågs så ofta de kunde, speciellt då Nick var borta.
- Hej! Sa Robert glatt och öppnade sin famn då Lia äntrat deras stamcafé. Hon smög sig snabbt in i hans famn och tog emot hans varma kram. Som vanligt så luktade han gott och skäggstubbet kittlade mot hennes kind när deras huvuden fick närkontakt.
- Hur är det? Fortsatte han, och de slog sig ned vid det vanliga bordet som de alltid satt vid.
- Sådär, svarade hon ängsligt. Nick kommer inte hem förrän nästa vecka och jag saknar honom så mycket.
- Jag förstår fortfarande inte hur du klara av och stå ut med det här Lia. Ni ser varandra knappt längre numera.
- Jag vet... Men du måste väl ändå förstå hur svårt det är för mig när jag älskar honom så mycket?
- Självklart. Men då är bara frågan... Hur länge till klarar du av det här? För om det kommer fortsätta se ut så här de närmsta åren så kommer du antagligen att bli helt deprimerad.
- Robert...
- Lia, du vet att jag har rätt.
Lia tystnade och tog en lång klunk av sitt kaffe som hon precis fått. Fan vad hon hatade Robert ibland. Speciellt då hon kände att han faktiskt hade rätt om saker som hon inte ville att han skulle ha rätt om.
- Ja, du har nog delvis rätt... Men ändå. Man kan väl ändå inte offra ett förhållande bara för att man inte ses varje dag? Och även om jag skulle dumpa honom så skulle ingen kunna ta hans plats.
- Tja, det är ditt val. Men jag säger det här för att jag bryr mig om dig Lia. Glöm inte det. Och du vet att jag inte gillar och se dig ledsen och sårad.
Lia stirrade ned mot sin kopp. Var han verkligen tvungen att ta upp det där?


Well I try to live without you
And tears fall from my eyes
I'm alone and I feel empty
And I'm torn apart inside

I look up at the stars
Hopin' you're doin the same
And somehow I feel closer
And I can hear you say

Oh, oh I miss you
Oh, oh I need you...


Lia drog fram sin mobiltelefon igen. Hon tryckte sedan vant in det telefonnummer som hon har knappat in hela dagen. Tut efter tut hördes i luren, men inget svar.
- "Hej det här är Nick, jag kan inte svara nu. Men om du har något viktigt att säga så glöm inte att lämna ett..."
Lia la på mitt i röstmeddelandet. Hon slängde iväg mobilen frustrerat mot sin säng och lutade sig mot väggen. Varför svarade han inte? Han hade lovat att antingen höra av sig idag eller svara då hon ringde. Men hon hade inte hört hans röst en enda gång idag. Hade det hänt någonting? Ignorerade han henne? Tvingade de honom att inte svara? Eller hade någon kanske stulit hans mobiltelefon? Frågorna snurrade omkring i Lias huvud och hon började känna sig yr. Hon gled ner på golvet och drog in sina ben och lutade sitt huvud mot knäna. Hon hade inte fällt ned en enda tår sen den dagen då hon och Nick sagt hejdå till varandra innan han åkt iväg på sin dumma turné. Men nu kunde hon inte hålla tillbaka tårarna längre.


I never wanna lose you
And if I had to I would choose you
So stay, please always stay
You're the one that I hold onto
'Cos my heart would stop without you

I love you more
Than I did before
And if today I don't see your face
Nothing's changed no one can take your place
It gets harder everyday

Say you love me more than you did before
And I'm sorry that it's this way
But I'm coming home, I'll be coming home
And if you ask me I will stay, I will stay
I'll always stay...


Lia hade lyckats förflytta sig från sitt sovrumsgolv och satt nu inne i köket med en varm kopp te mellan sina händer. Det var mörkt ute och regnet öste ner. Man kunde höra regndropparna slå mot fönstret. Lia suckade flera gånger för sig själv. Gud vad hon kände sig så ensam just nu. Robert kanske hade rätt... Skulle hon bli lyckligare om hon gjorde slut med Nick och gick vidare? Lia tog en klunk av det varma teet och hörde helt plötsligt hur ytterdörren slogs upp och stängdes lika snabbt. Hon kunde inte låta bli att rycka till och skynda sig snabbt ut ur köket för att se efter om det var någon som hon kände som precis äntrat lägenheten och inte någon galen eller mordisk inbrottstjuv. När hon tagit sig ut till hallen så såg hon en person iförd en stor rock stod därute och kämpade med att få av sig den. Först trodde hon att det var Robert, men då hon såg det där välkända lockiga håret som var helt genomblött så var det absolut ingen tvekan om det verkligen var.
- Nick?
Nick ryckte till och vände sig mot Lia.
- Lia! Svarade han glatt och fick äntligen av sig rocken. Han gick sedan fram till Lia och omfamnade henne.
- Nick, vad gör du här? Frågade hon chockat. Nick slutade krama om henne och placerade sina kalla händer på hennes mjuka kinder och log.
- Resten av turnén har blivit inställd, så jag tog närmsta flyg hit. Annars hade jag fått åka turnébuss hem med de andra i tre dagar i sträck, och jag hade inte ens kunnat tänka mig att göra det när jag vetat att jag kunnat stå här med dig som jag gör just nu.
Lia log.
- Vad fint... Men varför svarade du aldrig när jag ringde?
Nick skrattade till lite.
- På vägen hit så insåg jag att jag dumt nog glömt mobilen i turnébussen. Men grabbarna har lovat att ge mig den när de är tillbaka om tre dagar, svarade han och smekte Lias kind. Trodde du att jag ignorerade dig eller?
- Lite... Men jag hade andra teorier i mitt huvud. Men det spelar ingen roll nu eftersom du äntligen är hemma igen. Jag har saknat dig så mycket!
De kramade om varandra igen och kysstes. Nick log mot Lias läppar och lyfte upp henne i sin famn. Lia skrattade förtjust och la sina armar kring hans nacke.
- Vars för du mig? Ska vi inte prata om alla saker du upplevt nu när du varit borta så länge?
- Jag för dig till sovrummet. Det finns någonting annat som jag vill göra innan vi börjar prata om turnén...