Mina nattliga tankar just nu är förskräckliga. Inget jg vill dela av mig med till någon. De ska få härja i mitt inre. Snart går de inte att dölja längre. Och då är allt förlorat. Min värld, min lycka och jag. Menmen.... Allt är ju nästan redan förlorat. Låt mig dö. Dessa tankar dödar mig. Vill. Få. Bort. Dom. Tänk om det är sanningen? Det är bara kag skälv som avgör. Lyckan kom i 2-3 dagar. Nu är den försvunnen igen och ondskan är större än vanligt.

Idag är en sån dag då jag kommer se ful ut även om jag sminkar mig... Mitt hår är fult.... Har blivit tjockare. Mitt hår är fult och jag känner nig äcklig ful Oxh trött.... Fml.... Ska på fest hos min pojkvän idag oxå.... Kommer se tjock och ful ut Och han kommer säkert skämmas... Hatar mitt ansikte.... Fkking ögonringar, fula läppar litet runt huvud och blek... Måste bara få ut de...

så jävla förstörd blir jag... hela tiden. varje gång jag lyckas få fram lite glädje, är det alltid nån som ska komma och gnälla på mig. *du va inte där för mig när jag behövde dig* , " du bryr dig inte om mig" min mamma säger att hon mår skit och hon tror hon har cancer. hon har konstant ont i magen och hon kan nästan inte äta någonting. min pojkvän mår dåligt och hela mitt liv går åt till att försöka fåf honom att må bra. är jag inte där nör han behöver mig, slår han sönder klassrum, pratar med rektorn och skolan skickar ambulans... så fort jag blir lite glad, så ska nån alltid försötra de. jag faller. klättrar upp. faller. klättrar upp, dygnet runt. i skolan ligger jag efter som in utav helvete. jag hinner nästan inte göra vad jag vill... och jag har ångest. kan inte ens fixa mig själv. hur ska jag kunna fixa alla andra? ja, jag är förvirrad och stressad. ibland vill jag bara dö... men... det är bara att kämpa, sånt är livet.
allting har förändrats så jävla mycket sen jag har fått min pojkvän... men, jag ska inte klaga. såklart har jag en fucking bihållsinflammation också, som gör att jag har ont i huvudet och är trött hela tiden... måste plugga nu och komma ikapp i skolan.. hoppas jag hoinner skriva här mer igen. jag älskare ju att skriva. hade nästan glömt hur mkt jag älskar att skriva :') hörs ^^

Just nu så orkar jag inte längre. Och jag mår skit. Känner mig löjlig och idiotisk för jag inte mår helt underbart. Men... Jag klarar inte att låtsas vara glad nu. Jag vill lägga mig i en hög och gråta. Kag har för lite tid, för mycket att göra som jag inte vill göra. Skolan går rent ut sagt åt HELVETE.
Vill sova. Nu. Resten av denna veckan, resten
Av mitt liv. Skolan blir för mycket nu. Jag ligger efter i allt. Jag har typ lämnat mina vänner känns de som. Och återigen... Känner mig patetiskt att jag mÅt dåligt. För jag har väldigt mycket andra inte har.
Nästbästa betygen i klassen (även om jag inte förtjänar det längre, kag har börjat skolka mer än någonsin.), världens snällaste och bästa pojkvän. Min mamma är underbar och jag har underbara vänner som jag litar på. Men ändå. Ibland blir alla mina måsten bara för mycket. Måste spela någorlunda glad och frisk för min mamma. Måste hinna ikapp i skolan. Måste städa mitt hem. Måste göra de och göra de. Har blivit tjockare också. Och sjuk igen...