I thought that something would change if I did what you said.
But nothing has changed.
Not a damn thing.
So here we are, you and me, in the cold world we live in.
Do something about it, you say.
What is there to do?
Nothing.
The world is empty.
Just as her heart.
My mother's heart.
My heart is full of memories, and pain.
I hate her.
But still I cry for her.
Every day and every hour.
I miss her.

Kom hem från sjukhuset igår.
Var inte meningen att bara försvinna.
Skulle bara gå en liten runda.
Men fortsatte att gå.

Farsan hittade mig vid syrrans grav.
Han hade väll hört att jag var borta och kände för att hälsa på henne.
Som jag alltid gör när jag är ledsen och förvirrad.
Satt på en bänk i regnet när han kom fram till mig och sa frågade mitt namn.
Simon?
Jag tittade inte ens upp.
Bara stirrade ut i regnet.
Frös som fan.
Bara klädd i jeans, t-shirt och en tunn huvtröja.
Händerna var som is och hade en enorm huvudvärk.
Ville sticka.
Var inte redo att komma hem.
Men mina ben ville inte lyda mig.
Han fattade att jag var svårt nedkyld.
Satte sin jacka över mina axlar och ringde efter ambulans.
Minns inte nått efter det.
Svimmade tydligen.
Kroppen sa ifrån som fan.

Undrar hur det är att dö.
Att hjärtat bara slutar slå.
Har sett en person dö.
Victor.
Hörde när den där maskinen som mäter hjärtat pep.
Och så var det slut.
Tror han kände en enorm befrielse.
Vill också känna en sån befriande känsla.

Balanserar på en tunn tråd just nu.
Ingen vet riktigt var jag är.
Inte ens jag själv.

Stack från alla som bryr sig.
Varför?
Ingen aning.
Vill kanske inte att de ska tvingas se.
Se hur jag sakta tynar bort.

Balanserar på bro räcket mitt i natten.
Regnet faller över mig.
Stannar till och tittar ut i mörkret.
Jag är så redo att falla.

Men vill inte.
Inte än.

Jag är ok.
Jag fixar detta.
Måste bara vara ensam ett tag.

Hatar när en person som har typ ignorerat mig i år helt plötsligt tror att jag bara ska förlåta honom.
Hur ska man kunna förlåta en person som lämnade mig tillsammans med en alkoholist.
För att sticka iväg och bli tillsammans med en korkad bimbo.
Fattar fan inte hur du tänkte där farsan.
Överger din son för en jävla tjej...
Och så kommer du nu 12 år senare och förväntar dig att jag ska tycka att allt är okej.
Det är fan inte okej!
Om du bara visste hur många ärr som gömmer sig under tröjans armar.
Om du bara visste hur jävla mycket skit jag fått utstå.
Skulle du lämnat mig om du visste att allt detta skulle hända?
Jävla gubbjävel.
Du kanske är en farsa..
Men du är fan inte min!

Slår näven in i tegelväggen.
Skriker ut av smärta.
Knogarna är fulla med blod.
Sparkar ilsket till en soptunna.
Folk vänder sig om och tittar.
Tårarna rinner nerför mina kinder.
Är så förbannad och ledsen just nu.
Sätter mig på en trappa och sätter händerna för huvudet.
Tänker, fan,fan,fan.
Reser mig upp och går till närmsta affär.
Köper ett paket cigg.
Tjejen i kassan tittar på mina knogar.
Tittar ner i golvet.
Skäms lite.
Går ut från affären och känner mig besviken på mig själv.
Sätter mig på trappan igen.
Tar ut en cigg ur paketet och letar fram en tändare.
Känner lugnet redan efter första blosset.
Men samtidigt tänker jag.
Fan, fan, fan.