Jag är skoltrött. Jag orkar inte läsa. Lära mig massor av saker utantill. Det fungerar helt enkelt inte för mig. Varför måste kunskap mätas på papper? Känns som om jag är bättre än vitsorden på mina prov, jag vet att jag är bättre, men jag får helt enkelt inte ner det på papper.

hur har jag kommit till denna punkt i mitt liv?

1. iPhone/nokia n9 (önskar det främst av allt av mig själv, men det kommer bli en fördröjd julklapp)
2. paolo coelho kalender 2012
3. escada parfymer
4. pulsklocka
5. presentkort: ginatricot, hm, monki, glitter
6. OPI nagellack
7. mejk-grejer (t.ex. förvaringsbox, ögonskuggor (alla möjliga färger!), olika sorters borstar, rouge, läppstift och -glans osv)

Jag har varit med om en hel massa i mitt liv. Saker jag helt enkelt inte vill prata om, för jag blir upprörd och jag får en massa hemska minnesbilder i mitt huvud, såna jag inte vill ha.

Jag önskar mig ett liv med massor av ups and downs, jag vill inte vara lycklig hela tiden, jag vill inte att mitt liv ska vara perfekt. Jag vill kämpa, jag vill lyckas, jag vill misslyckas, jag vill skratta, jag vill gråta, jag vill dö och jag vill hitta en plats i mitt liv som jag känner att jag faktiskt fått allt jag vill ha.

För att uppnå detta måste man vara öppen, utan fördomar, våga vara självständig, våga lita på sig själv och absolut inte göra saker bara för någon annans skull. Det är viktigt att vara egoistisk.

Jag tycker det är jätteviktigt att uppleva massor av saker i sitt liv, så man kan förstå andra människor. Det är viktigt att se hur livet kan vara helt annorlunda för någon annan, och acceptera det. Ett liv som är motsatsen till ens definition av ett "bra liv" kan vara perfekt för en annan.

Det finns en massa människor som tror de vet en massa om livet. Tror att de kan en massa. Det är viktigt att förstå att man kan ha fel. Man måste kunna vara öppen och lyssna på människor när de vill förklara hur någonting har påverkat någon annan, och förstå att det kanske är helt olikt det som du fantiserade dig.

Jag har världens kortaste stubin när det kommer till folk med fördomar, folk som mobbar, och snobbar. Det pga det har påverkat mig, dessa sorters människor. Det är en stor svaghet för mig.

Det känns som om det är så himla mycket jag vill säga, men jag vet inte till vem.

Now and then I think of when we were together
Like when you said you felt so happy you could die
Told myself that you were right for me
But felt so lonely in your company
But that was love and it's an ache I still remember

You can get addicted to a certain kind of sadness
Like resignation to the end, always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad that it was over

Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believing it was always something that I'd done
And I don't wanna live that way

Now you're just somebody that I used to know