Det händer trevliga saker dessa månader:
-jare&villegalle-albumet släpps ut imorgon
-jare&villegalle-keikka på fredag
-vappu-fest (maskerad!!) på lördag
-glasskiosken öppnar på söndag
-två stycken 18v-partyn
-skolavslutning
-tre veckor i tyskland

Jag klagar inte :) Jag önskar bara att jag dessutom kunde träffa alla jag ville! Tyvärr har jag inte råd med flygbiljetter till Italien. Nå, det blir en väntan på sex månader istället. Så länge hinner det ju hända massor av saker.. En sommar fylld med äventyr och ett nytt skolår (med härliga kurser). Jo visst, livet ler.

(inom mig lever dock ett litet hat mot någon som verkligen försöker göra världens finastes liv till ett helvete. fuck you)

Jag tänker på dig väldigt ofta. Jag tänker på hur vi var tillsammans, det negativa i vårt förhållande, det positiva, vad det var som fick mig att stanna hos dig allt för länge. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, och lämnat dig efter våra första fyra månader tillsammans. Det var då jag började jobba med att komma över dig. Du ska förstå, att jag verkligen hatade vem jag blev tillsammans med dig. Jag blev någon jag aldrig hade viljat bli. Jag drömde om att vara självständig och stark, men du gjorde mig bara svag. Min personlighet försvann sakta med tiden; jag började prioritera dina tankar, dina mål, dina drömmar framför mina egna. Hur som helst, ska jag inte bara skylla allting på dig. För faktum är att jag faktiskt hade kunnat lämna dig efter de första fyra månaderna. Men jag vägrade. Det är inte enkelt att vara en nykär 15-åring som inte tror på när andra försöker att berätta hur du sakta tappar bort all din självrespekt. Speciellt inte när du är självblind, och fortfarande tror att du är starkast i hela världen.

Men kärleken gör dig svag. Vårt förhållande fortsatte. Jag fortsatte att ljuga för mig själv. Jag visste att du inte ändrades för min skull. Du är en sådan drömprins som alla hoppas att möta. Någon som inte har brytt sig om kärlek, men som sedan faller handlöst i dina armar. Tyvärr, var jag inte den som skulle få dig att falla för kärleken. Månaderna fortsatte, och du sårade mig allt mer och mer. Jag försökte desperat hitta mig själv igen. Finna någon balans i att vara den jag vill, samtidigt som jag skulle vara den du vill. Jag försökte att ignorera hur alla såg på mig, och hur alla beundrade dig, som fick mig att stanna, trots allting.

Sen kom den där stunden, när jag var allt för svag för att orka försöka mera. Jag hade försökt vara perfekt i över ett år, men jag hade fortfarande inte fått något tecken på att du ens brydde dig över hur mycket jag försökte. Det hade bildats ett stort tomrum inom mig. Ett svart hål som blev större ju mer jag försvann. Jag hittade trots allt ett sätt att samla krafter att lämna dig. Jag förstår inte hur jag klarade av det, hur jag verkligen fann styrkan. Efter det följde månader av någon slags mörk dimma. Jag försökte hinna med att vara lycklig, bearbeta min sorg, inte totalt tappa kontrollen och dessutom klara av skolan. Ingenting lyckades speciellt bra. Dagarna flöt ihop: misslyckade skolarbeten, timmar av gråt, panikattacker och hela dagar av att bara stirra ut genom fönstret. Jag visste ändå att detta är någonting som kommer att gå över, man är helt enkelt inte olycklig resten av livet pga någon som behandlar dig dåligt. Visst, ärren finns alltid, men de är endast en del av dig i framtiden.

Min första kärlek kommer alltid vara en del av mig. Han visade hur stark kärleken är, hur ledsen man kan vara i flera månader, men trots allt hitta tillbaka. Jag önskar bara att det skulle vara självklart för alla. Bara för att man blir lycklig igen betyder det inte att man aldrig älskat. Kärleken påverkar en för resten av livet, men i slutändan endast på ett bra sätt. Det finns alltid någon annan ute för dig. Kärlek får en nämligen att komma över kärlek. Jag vill verkligen inte vara någon som inte kan släppa taget, när det helt tydligt inte är meant to be. Jag vill ha öppna ögon och inte missa någon underbar endast för att jag inte inser att framtiden kan bli bättre än det som var.

får jag besök av två flickor från Italien! Jag är så himla nervös och glad samtidigt, det kommer bli jätteroligt :)

Nu ska jag duscha och sedan se på film > Måste sova tidigt då jag ska efter dem inatt ;)

Look at her
she won't ever compare
you can say you're sorry
but I still don't care
was she worth this mess
was she worth this pain
you can say it's her fault
but you're both to blame

Now I know that you were so deceiving
was it fun for you to walk away
I hope you liked it
cause she's so damn easy
you won't change