Igår såg jag för första gången i mitt liv en leende joggare. En tjej från min klass på högstadiet sprang förbi mig, hejade och såg jättelycklig ut.

"Vi i det blå partiet är inte bara det nya arbetarpartiet, vi är Alliansen. Men också den nya solidaritets-rörelsen. För det här valet handlar om solidaritet. SOLIDARITET med MIG! Och den procent av sveriges befolkning som är allra rikast, och som genom alliansen fått flera hundra tusen kronor. Ni tror att det är enkelt och problemfritt att vara rik. Har ni en aning om vad det kostar att värma upp en swimingpool? DET ÄR INTE GRATIS, kan jag berätta. Så du kanske, Lilla Elin 4 år, får trängas lite mer på dagis i större barngrupper, men ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir! Det är vad jag kallar gemenskap. Och KANSKE tågtrafiken har blivt ett enda kaos sedan avregleringen MEN HERREGUD, man får ju vara lite kreativ. Gör som jag: låt en taxi åka JÄMTE tåget, hela sträckan. Och till dig som har blivit utfasad från sjukförsäkringen för att du har CANCER och har tvingats sälja allt du äger och lever under existensminimum, har jag bara en sak att säga: Har du en ANING om hur mycket det kostar att värma upp en swimingpool?! Nej det har du inte, så skulle jag inte gnälla så mycket om jag vore du. Jag säger som Martin Luther king: I have a dream. Jag har en dröm. En dröm om att jag en gång om att jag ska kunna höja värmen på MIN swimingpool till 34 grader. Så om ni röstar på alliansen imorgon, så kanske ni hjälper mig att leva min dröm."

Jag sitter och lyssnar på Lasse Lindh. På låtar som jag knappt har lyssnat på sedan jag var fjorton. Jag vet inte hur det känns. Låtarna får mig att tänka på tropical fruits-te och stjärnor under ögonen. På Broder Daniel forever och allt det där. Jag vet inte ifall jag saknar det eller om jag vill tillbaka dit för att göra saker annorlunda.

"Förlåt, snälla bil. Det är inte ditt fel att de är dumma på arbetsförmedlingen."

Igår så drog ett lekisbarn handen över min vänstra arm och frågade: "Vad har hänt här?"
"Va?", svarade jag. Vadfan ska jag svara liksom? Men som tur är så började vi alla sjunga hejdå-sången precis då, så jag behövde inte svara. Hon frågade inte igen efter vi hade sjungit klart. Men vad ska man svara? "Katten rev mig"? "Jag råkade skära mig"? "Inget"? "Vet inte"?