Funderar på att ta bort inlägget under, ångrar de som fan.
Jag ska inte lämna ut mig själv så mycket på nätet. Det är ändå ingen som läser skiten jag skriver men ändå.
Ibland borde jag bara hålla käften och bära mina känslor inom mig och sluta betunga mina problem på andra.
Fuck. Jag borde bli positiv eller iaf förklara varför jag tänker och skriver som jag gör. Men det orkar jag inte. För då lämnar jag säkert bara ut mig för mycket igen, vad nu felet med det är? Jaja jag slår vad på att jag har någon form av psykisk störning med tanke på hur jag är. Jag borde söka hjälp innan det blir för allvarligt. Spärras in på något ungdomsanstalt för mentalt rubbade tonåringar, sitta med någon tvångströja och måla teckningar med tårna samtidigt som jag blir våldtagen av någon vakt (läste på aftonbladet). Fast fan, ser ni? Inte ens de jag skriver är friskt.
H-J-Ä-L-P !?

snälla?


/ kokos

Jag har ingen energi kvar alls, vill bara sova och inte vakna...
102 kalorier idag. Dagens mat är 2 kiwi och en halv clementin, och så 2 liter vatten. Träning på det och jag är nere på minus. Igår var också en bra dag, ett äpple och ett päron plus träning. Glad och stolt som fan. Om jag fortsätter kommer jag gå ner ännu mer. Redan 7 kg minus sen februari. Men då hade jag uppehåll där jag åt som en häst. Åh lyckan är stor över att det går ner igen, ska bara hålla det.
Egentligen är jag så mycket moral att det blir dubbelmoral. Säger i olika forum att jag är nöjd, glad och att man inte ska banta eller att 3 kg extra gör något men i själva verket hatar jag mig själv och har haft ätstörningar sen jag var 11. Men det enda jag vill är att bli normal, smal och det är jag inte. Och det svider när personer säger de när jag ser min feta mage om när jag tittar ner. Men det är inte bra för min vänskap med olika personer när jag bara tjatar om mat och hur fet jag är (själv hatar jag såna personer) så det är inte konstigt att dom blir sura eller ber mig äta en massa skit. Jag vill inte. Jag borde inte ha ätstörningar för jag, ja gillar mat egentligen, hatar att träna. Men tvingar mig själv att inte åta och ut och springa istället. Men samtidigt är jag stolt över att jag tvingar mig själv att göra det, för vem vill vara ett svullet fetto som sitter vid donken och käkar plusmeny? Not me, även om det hade varit gott. Men jag vet att jag ändå skulle må dålig efter och då är det inte värt de.
Tankarna och det dåliga samvetet sköljer in över mig varje gång jag stoppar något i munnen. Fast jag är stolt över det vill jag inte vara den personen som är fixerad vid mat. Det är som jag är 2 olika personer. Lite skitsofren sådär. Fan
tjejer bli inte som jag, snälla.
Nu ska jag plugga och sedan ge mig ut och träna.
Men snälla jag skrev inte de här för att ni ska tycka synd om mej eller tycka jag är galen, fast jag nog är galen men jag behöver bara få utlopp för mina känslor.
Och jag är verkligen inte den jag är i detta forum, den fina tjejen som fattar rätt beslut och drar roliga skämt. Det är den person jag vill vara, men i självaste verket inte är.


Peace kokos

Peace Kokos

Do you love me...?

Man ska inte leka med en persons känslor. Inte en person som är så fin. Men det tar i mot att behöva göra den personen så ledsen att vänskapen kanske försvinner. Det är tungt...