jag skriver små ord på lappar som tvättas sönder till intet. ja, det är det jag vill, det inre, mörkret och dess demoner som skrämmer skall nås av svidande blekningsmedel. tvätas ur, krympa.
jag har accepterat min saknad, halvan som söker helan i livet. det är okej. tack och hej.
men ur ett leende kommer en viskning om bedövning.
under stickade tröjor gömmer jag det envist bultande, det som slår mig omkull gång på gång. jag förbannar mitt blåvals hjärta som måste få lätta, komma upp till ytan och andas in.

höstvärkande hjärta

låt mig en gång till känna
hur det känns att verkligen känna

jag skulle kunna leva hur länge som helst, det känns i alla fall så. just i denna stund, i all evighet.

det finns så mycket oskrivet och oberättat. så mycket glädje och styrka att förmedla. livsdrömmar, mål har förverkligats och lämnar känslan av styrka och enorm, abnorm glädje. ett mantra som lyder africa.

sommaren leker utanför fönstret, utan några förbehåll och livet gör dessamma. att gå på vatten känns inte allt för främmande. himelens oändlighet speglar sig och det finns en evigt osynlig horisont.

Somliga säger vi lever i evighet,
fast döden är det sannaste som dom vet.
Andra säger lyckan finns i ett ögonblick,
fast dom aldrig hann i fatt de dom fick.

I kärlek och hat, fiende, kamrat.
glädje och sorg, hydda och borg.
Tar vi ett kort på barnen i sommartid,
när dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden.

ett skärt minne skär. vi gick ifrån allt, det som varit oss. utan att se oss om, tveka, vända till det som var vårt
vi lämnade varandra.
till mina trasiga skor säger du försiktigt att vi var fina, att vi hade något och jag imploderar i din famn en sen natt.

jag vill krevera, en vacker dag kommer jag göra det också. slå mig lös, lämna allt indränkt och falla.

våren föder oss om igen. istället för att gömma oss bakom varning för ras så skriver vi om vår fasad, ombyggnad pågår. trevande steg på det som vilat, det som gör ont. travande steg mot det som befriar.

karlavagnens vinjett strömar ut från radion, våren och du, människor med lycka i deras unikitet, jorden vaknar, de vaknar.
tidens last slår ner mig djupare och djupare, huvudet spränger medans blodkärl brister. livet är här nu, det pågår just i denna stund, en radio, en katt och näsblödning. livet är här och det går inte i fler scener.

Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt

ni kanske trodde att hon i mörkret försvann, att när det svartnade, det var då hon bleknade. hon kanske inte trodde att någonting annat existerade, likt en brustablett blev hon upplöst i den salta och förstummande vätskan som omgav henne.

jag såg en liten flugbebis iförrgår. det spanska ordet silencio bestämde sig den lille för att syna på nära håll, klokt val.

don't you know that I'll be around to guide you
through your weakest moments to leave them behind you
returning nightmares only shadows
we'll cast some light and you'll be alright for now
crosses all over, heavy on your shoulders.