Tiden går, om hundra år är du stjärndamm min vän





Sommaren lättar på foten och nu smyger sig mörke hösten upp utanför fönstret. Nu, ikväll ställer jag ner foten här, när jag vridit ur min arbetsgivare på slantar som en annan slasktrasa, känslan är njutbart.

Kent får stå till min betjäning denna kväll som så många andra höstkvällar, känns säkrast så, inte snubbla över rutin, då blir det lätt Berlin.
Skolan börjar på måndag, då alla trycks in genom entedörrarna till ett inringat liv med måsten och krav där det är få som känner att de passar in.Tillbaks till vår samhällslänga, dock med ett år på nacken.
Det är bra med lite härdning här och var, det är någonting som vi bör ha med oss för att vara påväg och varför inte göra det bästa utav det, för vi är som sagt påväg.

Suktar efter att befinna mig sju mil i sydvästlig riktning, Melissa Horn sjunger med darrande, vindlande och kristallklar röst ut över folkhavet från hamn till hamn ikväll. Jag hade velat vara en av dem alla i det folkhavet, vajjandes på torra land...

I natt kom jag hem från Stockholm och Göteborg, kan näst intill inte beskriva med ord hur fantastiskt det varit.
Att möta en ny stad, människor och platser. En hissnande tanke är att det denna gång var hundra mil i Sverige, unnar mig drömmar som tar mig hundra mil genom Europa.
Det finns trots allt någonting inom mig, när hotellens tvättade och pressade lakan blir alltför sträva mot huden och när karusellen går sitt sista varv och de livliga ljusen blir ett med mörkret, då finns det alltid där..
Känslan av friktionen då flygplanet mötte norrbottens mark infann sig en trygghet, då man vet att det är hit man kommer när man kommer hem
Ett vagt försök till att tjäna de förlorade slantarna gör jag bland de fyrmagade djuren under helgen.

Säg, är det långa nätters fara att se det man vill se och var den man
vill vara och någon att ty sig till när långa nätter inte blir som man vill
Långa nätter